Tilläggsfakturan för en relining kommer ofta när strumpan redan ligger i röret. Den gäller sällan något märkligt. Spolningen tog längre tid än tänkt, grenledningen under köksbänken behövde infodras den också, eller någon måste filma efteråt. Det är poster som fanns med i andra anbud men inte i det som valdes.
Att det lägsta anbudet därför ofta är det kortaste snarare än det billigaste låter som något en dyr entreprenör skulle säga. Många som har valt det lägsta utan att ångra sig håller inte med, och ibland har de rätt. Men skillnaden mellan anbuden ligger förvånansvärt ofta inte i timpriset eller marginalen. Den ligger i vad som över huvud taget står med.
Ett anbud som lämnar ute spolningen, återfilmningen och anslutningarna i köket ser billigare ut fram till den dag de behövs. Då kommer de tillbaka som tilläggsarbeten, och då finns det ingen konkurrent kvar att jämföra med.
Det är därför jämförelsen så ofta går snett. Man lägger summorna bredvid varandra och tror att man jämför priser, när man i själva verket jämför tre olika beskrivningar av samma hus.
Metern är den billiga delen
De tre beskrivningarna är dessutom ofta skrivna i löpmeter, eftersom det är lätt att räkna på och lätt att förstå. Problemet är att metern inte är den dyra delen. Det som tar tid är allt runt omkring: att komma åt ledningen, rengöra den, öppna upp grenarna efter infodringen och dokumentera resultatet.
Två entreprenörer kan alltså ange nästan samma meterpris och ändå landa långt ifrån varandra i slutsumma. Det kan också bli tvärtom, med samma slutsumma fast den ena har räknat in grenrören under köksbänken och den andra bara huvudstammen.
Första frågan när offerterna ligger på bordet är därför inte vilken som är lägst. Frågan är om de beskriver samma rörsträckor. Står det vilka ledningar som ingår, från vilken punkt till vilken? Ingår ledningen under bottenplattan, sträckan ut till förbindelsepunkten, köksstammen, golvbrunnen i tvättstugan?
Om en offert bara säger relining av avlopp och en annan räknar upp sträckorna en efter en är det inte samma sorts dokument. Den första är en uppskattning. Den andra är ett åtagande.
Riktigt så enkelt är det ändå inte. En lång uppräkning bevisar inte att jobbet blir noggrant gjort. Det går att lista varje sträcka och sedan slarva med dem, och en kortfattad offert från en firma med gott rykte i området kan vara värd mer än tre sidor från en okänd. Det uppräkningen ger är något att hålla entreprenören till om det uppstår tvist, och det är mycket värt, men det är inte samma sak som kvalitet.
Lika lite säger uppräkningen om vad som händer när verkligheten inte stämmer med planen. Ändrings- och tilläggsarbeten är en del av nästan varje rörjobb, och en seriös offert säger hur de prissätts och att de ska godkännas innan de utförs. Står det ingenting alls om det har beställaren i praktiken skrivit under på ett öppet konto.
Innan något härdas
Det vanligaste skälet till att planen inte håller är rörets skick. Innan något nytt rör kan härdas på plats måste det gamla vara rent. Gjutjärn som legat i ett halvsekel har ofta beläggningar, rostknölar och ibland fett eller rötter som satt sig. Det ska spolas, ofta fräsas mekaniskt, och sedan filmas igen för att se att underlaget faktiskt håller.
Det här förarbetet är den post som oftast skiljer offerterna åt, och också den som oftast saknas. En del entreprenörer räknar in det som självklart. Andra skriver det som tillval eller vid behov, vilket i praktiken betyder att det tillkommer.
Hur mycket fräsning som krävs går inte alltid att veta i förväg. Det beror på vad filmen visar, och två tekniker som tittar på samma film kan landa olika: den ena ser ett rör som klarar en lätt rengöring, den andra ser korrosion som behöver fräsas ner ordentligt. Det är inget konstigt med det. Det konstiga är när offerten inte säger hur den osäkerheten hanteras.
Samma sak …
Senaste kommentarer