Tilläggsfakturan för en relining kommer ofta när strumpan redan ligger i röret. Den gäller sällan något märkligt. Spolningen tog längre tid än tänkt, grenledningen under köksbänken behövde infodras den också, eller någon måste filma efteråt. Det är poster som fanns med i andra anbud men inte i det som valdes.

Att det lägsta anbudet därför ofta är det kortaste snarare än det billigaste låter som något en dyr entreprenör skulle säga. Många som har valt det lägsta utan att ångra sig håller inte med, och ibland har de rätt. Men skillnaden mellan anbuden ligger förvånansvärt ofta inte i timpriset eller marginalen. Den ligger i vad som över huvud taget står med.

Ett anbud som lämnar ute spolningen, återfilmningen och anslutningarna i köket ser billigare ut fram till den dag de behövs. Då kommer de tillbaka som tilläggsarbeten, och då finns det ingen konkurrent kvar att jämföra med.

Det är därför jämförelsen så ofta går snett. Man lägger summorna bredvid varandra och tror att man jämför priser, när man i själva verket jämför tre olika beskrivningar av samma hus.

Metern är den billiga delen

De tre beskrivningarna är dessutom ofta skrivna i löpmeter, eftersom det är lätt att räkna på och lätt att förstå. Problemet är att metern inte är den dyra delen. Det som tar tid är allt runt omkring: att komma åt ledningen, rengöra den, öppna upp grenarna efter infodringen och dokumentera resultatet.

Två entreprenörer kan alltså ange nästan samma meterpris och ändå landa långt ifrån varandra i slutsumma. Det kan också bli tvärtom, med samma slutsumma fast den ena har räknat in grenrören under köksbänken och den andra bara huvudstammen.

Första frågan när offerterna ligger på bordet är därför inte vilken som är lägst. Frågan är om de beskriver samma rörsträckor. Står det vilka ledningar som ingår, från vilken punkt till vilken? Ingår ledningen under bottenplattan, sträckan ut till förbindelsepunkten, köksstammen, golvbrunnen i tvättstugan?

Om en offert bara säger relining av avlopp och en annan räknar upp sträckorna en efter en är det inte samma sorts dokument. Den första är en uppskattning. Den andra är ett åtagande.

Riktigt så enkelt är det ändå inte. En lång uppräkning bevisar inte att jobbet blir noggrant gjort. Det går att lista varje sträcka och sedan slarva med dem, och en kortfattad offert från en firma med gott rykte i området kan vara värd mer än tre sidor från en okänd. Det uppräkningen ger är något att hålla entreprenören till om det uppstår tvist, och det är mycket värt, men det är inte samma sak som kvalitet.

Lika lite säger uppräkningen om vad som händer när verkligheten inte stämmer med planen. Ändrings- och tilläggsarbeten är en del av nästan varje rörjobb, och en seriös offert säger hur de prissätts och att de ska godkännas innan de utförs. Står det ingenting alls om det har beställaren i praktiken skrivit under på ett öppet konto.

Innan något härdas

Det vanligaste skälet till att planen inte håller är rörets skick. Innan något nytt rör kan härdas på plats måste det gamla vara rent. Gjutjärn som legat i ett halvsekel har ofta beläggningar, rostknölar och ibland fett eller rötter som satt sig. Det ska spolas, ofta fräsas mekaniskt, och sedan filmas igen för att se att underlaget faktiskt håller.

Det här förarbetet är den post som oftast skiljer offerterna åt, och också den som oftast saknas. En del entreprenörer räknar in det som självklart. Andra skriver det som tillval eller vid behov, vilket i praktiken betyder att det tillkommer.

Hur mycket fräsning som krävs går inte alltid att veta i förväg. Det beror på vad filmen visar, och två tekniker som tittar på samma film kan landa olika: den ena ser ett rör som klarar en lätt rengöring, den andra ser korrosion som behöver fräsas ner ordentligt. Det är inget konstigt med det. Det konstiga är när offerten inte säger hur den osäkerheten hanteras.

Samma sak gäller efteråt. Återfilmning efter avslutat arbete är det enda sättet för en beställare att se vad den har betalat för. Saknas den finns det inget underlag den dag något visar sig vara fel, och då blir garantin svår att använda.

Tabellen nedan är ett sätt att gå igenom offerterna rad för rad i stället för att jämföra slutsummor.

Post	Vad som bör stå i offerten	Om det saknas
Förfilmning	Vilka sträckor som filmats och när, gärna med filmen bifogad	Priset bygger på antaganden om rörets skick
Spolning och fräsning	Om det ingår i det fasta priset eller debiteras per timme	Den vanligaste källan till tilläggsfaktura
Grenrör och anslutningar	Vilka grenar som infodras och hur de öppnas upp efteråt	Huvudstammen blir ny, köket och tvättstugan inte
Håltagning och återställning	Vem som öppnar och vem som lagar golv, vägg eller kakel	Ett hål i badrummet som ingen har räknat med
Återfilmning	Att film efter arbetet ingår och lämnas över	Inget underlag om garantin behöver användas
Garanti	Vad den omfattar, inte bara hur länge den gäller	Lång garanti på en liten del av jobbet
Arbete och material	Uppdelat, så att avdraget går att räkna fram	Totalpriset efter avdrag går inte att kontrollera

Papperet bakom garantitiden

De två sista raderna i tabellen är de som oftast skummas. Garantin ser likadan ut i flera offerter utan att vara det. Två anbud kan ange samma antal år och ändå lova helt olika saker. Det ena täcker både material och utförande längs hela ledningen, det andra bara strumpan på de sträckor som faktiskt infodrats. Ibland finns också ett krav på beställaren, till exempel att ledningen spolas regelbundet, och det brukar stå en bit längre ner än antalet år.

Vem man är som beställare spelar också in, och det känner många inte till. Konsumenter har ett starkare skydd i lagen än företag och föreningar, och därför skiljer sig garantitiderna ofta mellan villaägare och fastighetsägare. Konsumentverket har en genomgång av vad som gäller när man anlitar hantverkare som privatperson.

Den sista raden, uppdelningen mellan arbete och material, handlar om ROT-avdraget. Skattereduktionen räknas bara på arbetsdelen av fakturan, så ett anbud som anger ett enda belopp efter avdrag ger ingen möjlighet att se om fördelningen är rimlig. Skatteverket beskriver vilka arbeten som omfattas och hur fördelningen ska se ut.

En bostadsrättsförening som låter relina husets gemensamma stammar har inget sådant avdrag att räkna med. Där är det summorna före skatt som ska ställas mot varandra, och en offert till en förening som ändå räknar med avdrag är ett skäl att läsa resten av den extra noga.

Om offerterna föreslår olika metoder

Ingen tabell hjälper riktigt när anbuden inte ens beskriver samma teknik. Skillnaden mellan metoderna brukar presenteras som en fråga om kvalitet, men det stämmer bara delvis. Oftare handlar den om vad som passar just det röret.

Vid strumpmetoden dras en strumpa indränkt i epoxi in i det gamla röret och härdar på plats. Vid UV-relining används en glasfiberstrumpa som härdas med ultraviolett ljus, vilket brukar gå snabbare och ge kortare avbrott i avloppet. Sprutmetoden bygger upp ett skikt på rörets insida och används framför allt i klenare rör och där det finns många böjar, där en strumpa har svårt att ligga slätt.

När två offerter föreslår olika metoder för samma hus är det inte självklart att den ena har fel. Ibland är skillnaden ett tecken på att den ena faktiskt har filmat och sett något den andra missade. Ibland handlar den mer om vilka maskiner firman har investerat i. Från offerten går det sällan att se vilket.

Det som går att göra är att be båda förklara valet utifrån filmen: vilken dimension röret har, var böjarna sitter, hur rörväggen ser ut efter rengöringen. Ett svar som pekar på konkreta ställen i filmen är något annat än ett svar om metodens allmänna fördelar.

Oavsett metod bör tiden synas. Hur länge blir bostaden utan avlopp, och hur många dagar pågår arbetet? För en familj i ett radhus är det en praktisk fråga. För en bostadsrättsförening med hundra hushåll är det logistik som måste planeras veckor i förväg.

Gatan, källaren och tomtgränsen

Den planeringen beror i sin tur på var huset står, och läget påverkar också vilka poster som brukar falla bort ur offerterna. I Stockholms innerstad, med äldre stenhus och gjutjärnsstammar i bjälklagen, blir åtkomsten den stora frågan: var ställs utrustningen, hur når man källaren, vem betalar för parkering och avspärrning på gatan? Det är kostnader som sällan syns i ett meterpris.

I villa- och radhusområdena runt Uppsala och i Stockholms förorter handlar det oftare om ledningar under bottenplattan och vidare ut mot tomtgränsen. Där är det lätt hänt att offerten slutar en bit innan problemet gör det, och att den sista sträckan dyker upp som en egen faktura.

De firmor som räknar ordentligt brukar filma först och prissätta sedan, men hur det redovisas skiljer sig. Rmrelining.se, som arbetar i både Stockholm och Uppsala, lämnar ett fast pris innan arbetet börjar och anger garantin separat för två grupper: tio år för privatpersoner, fem för fastighetsägare. Det intressanta här är inte siffrorna i sig, utan att det framgår vem de gäller och för vad.

Tabellen ovan fungerar också som underlag när anbuden ska begäras in. Skicka raderna till alla som lämnar offert och be om svar på var och en. Den som hellre svarar med en ny totalsumma har också svarat på något.

Och om det efter den genomgången visar sig att det lägsta anbudet fortfarande är lägst, med samma sträckor, samma förarbete och samma dokumentation, då var det kanske helt enkelt ett bra pris.